Att vara löptik

Livet är fasen mig inte lätt, jag löper suck. Överst på bild är Bosse när han vilar efter lek, sen är det matte som busar med Bosse, och sist men inte minst Coffie
Annars har jag det rätt bra lite hormon flipp i huvudet bara. Igår kom Anna och hennes barn och hade med sig Birk, vi skulle träna, sagt och gjort ner på grusplanen. Jag tyckte det gick bra men matte hon pratade om att jag hade knäck i lurarna, men det var ju bara det att jag tyckte hon tjatade, och jag tyckte det var onödigt att göra samma sak flera gånger.
Dessutom var han Birk på och skulle nosa i baken på mig hela tiden, och jag som bara ville leka, men han fattade inget.

Bosse: Gårdagen var riktigt rolig, tycker jag. Vi var på grusplanen och tränade som dom sa, jag sprang mest runt och hade jättekul. Men någon slags träning var det nog för jag lärde mig ligg, det var gott att träna man fick godis när man gjorde som matte sa. På dagen ställde matte upp mig på köksbordet och började slita med vad hon kallar borste och kam i min päls, och jag skrek och försökte komma därifrån, men se det gick inte. Matte sa att jag var larvig jag måste lära mig det där. Ja ja till slut lät jag henne hållas och då var hon nöjd. Sen höll hon på och tjata om "stå" så skulle jag bara stå still och se vacker ut, ja det var ju inte så svårt för jag är ju snyggast i stan.
(föresten är Morgongåva en stad) ja ja vackrast är jag i varje fall.
När vi hade tränat var jag ganska trött, jag sov jättelänge, det var skönt.